Vi har haft en väldig tur hela tiden, både vad gäller väder och tajming. Först spenderade vi några dagar i Seattle där vi bl.a. åkte upp i det världsberömda ”Space Needle”.

Sen plockade vi upp hyrbilen och min engelska vän Arthur och har sedan dess spenderat tre nätter kampandes på diverse mer eller mindre suspekta ställen. I resan har det ingått fantastiska vyer, otroliga landskap, fantastiska vyer och underbara utsikter. Man kan konstatera att antalet landskapsfoton har ökat radikalt på min kamera de senaste dagarna… och det lär nog bli fler.

Nu har vi landat i Portland och droppat Arthur hos någon trevlig ”couch-surfare”. Portland ligger för övrigt på gränsen mellan Oregon och Washington. Här tänker vi turista och ladda upp batterierna inför våran fortsatta roadtripp söderut längs kusten. Resten av berättelsen överlåter jag till bilderna nedanför.

I fredags anlände Lisette med flygplanet från Island, bara några timmar innan vulkanen spydde ut ytterligare ett moln av aska.

MEN! det är mycket som har hänt sedan jag skrev mitt senaste inlägg. Jag har varit ute och gått North Coast Trail och jag har avklarat två dyk i tio-gradigt vatten tillsammans med Colten.

North Coast Trail:
Kanske den häftigaste vandring som jag gjort, och definitivt den längsta. Leden går som namnet avslöjar längsmed öns norra kust. Det mesta av leden består av stränder som är avskilda med klippor. Det är också en hel del tempererad regnskog och en hel del våtmarker att ta sig igenom. Ibland stod vi med lera upp till knäna. Branta backar bestegs med hjälp av rep.

Grejjen med en regnskog är att det regnar (har jag insett). Trots detta hade vi inte regn hela tiden, och mycket av mina saker klarade sig utan att bli alltför blöta.

Ställningen efter resan blev: 11 till kanadensaren Aaron, 8 till mig och 3 till Nico, Evangeline och Arthur. Det jag talar om antalet björnar vi såg. En dag var vi dessutom tvungna att jaga bort en björn från ”våran” strand där vi tänkt slå läger. Det var en ganska häftig upplevelse.

Förutom björnar såg vi spår i sanden av varg och puma. Vi såg dessutom sälar, sjölejon och havsörnar (detta börjar bli vanligt förekommande på mina resor nu).

Dyket med Colten:
Det var kallt, trots våtdräkt. Jag fick se en meterlång sjögurka, sjöstjärnor, ett vrak och ett skelett (det var fejk). För övrigt har sommaren börjat komma hit till Victoria och oftast är det runt 20-25 grader Celcius i solen.

Nu är det dags att gå ut och säga farväl till den här staden. Jag kommer dock att fortsätta rapportera om roadtrippen innan jag avslutar det här bloggandet för gott.

Ja, nu är det nära. Återstår bara en veckas vandring på norra spetsen av ön och sen kommer Lisette hit. Efter en helgs turistande i Victoria bär det sedan av till främmande land…

Det blev ett kort inlägg inatt, men klockan är snart halv två och jag har fullt upp med att packa inför vandringen. Förhoppningsvis hinner jag med att rapportera om den innan jag lämnar Kanada…

Hoppas ni får kul på Valborg, var ni än befinner er!

God natt.

Påsken ja, den firades is Klippiga Bergen. Det blev inte så mycket till påskfirande men däremot mycket skidåkning. Det var jag fyra norrmän, en engelsman och en nya zeeländsk tjej som trängde in oss i en lägenhet avsedd för två till fyra pers… så det blev lite trångt.

Fördelen med att hänga med fyra norrmän var att två av dom åkte telemark, så tillsammans med mig var vi tre coola telemarksåkare i backen. Vi fick några fina skiddagar med fina backar och fint puder, perfekt för telemark!

Väl hemma igen var det bara att sätta igång med tentaplugget. Intensivt plugg i två veckor som plötsligt tog slut för en vecka sedan. Sista arbetet inlämnat och sista tentan skriven… (jag har en tenta kvar om en vecka, men den är inte så svår, så inga problem där).

Senaste veckan har jag spenderat i vildmarken tillsammans med björnar, vargar, pumor, havsörnar, valar och sjölejon. Jag har helt enkelt paddlat kajak. Vi var ett gäng på fyra personer som var trötta på stadslivet och allt plugg och bestämde oss för att söka lyckan till havs. Tre dagar spenderade vi i kajaken. Tyvärr så var vi i en regnskog (på gott och ont), dvs det regnade ganska mycket. Men det gjorde inget, för vädret skrämde bort alla turister och vi fick i princip hela ögruppen för oss själva.

Vi fick inte se några valar men däremot sälar, sjölejon, sjöstjärnor (den största var nog en meter i diameter), och en massa havsörnar. Sjölejonen var häftiga att se, framförallt när en av dom dyker upp bakom min kajak och börjar fräsa och visa tänderna. Han tyckte nog att vi var lite för nära sjölejon-klippan. Vi såg dessutom spår av varg i sanden, men inga vargar inom synhåll.

Nu är jag tillbaka i solig Victoria. Här skiner solen och sommarvärmen är på god väg… Får verkligen lite känslan av att ha sommarlov redan. I morgon blir det grillkväll här på min bakgård, och någon dag kanske man drar sig till stranden för ett dopp.

Hej hopp!

Inför mattelektionen hade ryktet gått att någon skulle bli ”pi”-ad eller som det heter på engelska ”pied”, vi skulle dessutom gå repetera saker som jag inte förstått, så det kändes som att det skulle bli en bra start på dagen.

Nästa föreläsning skulle enligt schemat bara vara en filmvisning av ”The great climate swindle” vilket jag såg fram emot att se. Här är hur min dag verkligen kom att utspela sig:

Mattelektionen gick bra ända tills slutet. Då kom ”The order of PI (pie)” och skulle avrätta sitt offer. Problemet var bara att offret inte var där… någon måste ”pajas”, läraren blir utpekad, läraren förklarar sig oskyldig och betalar en summa (ett sätt att slippa undan) och anklagar en slumpvis vald elev (mig). Där sitter jag utan pengar och helt oförberedd och blir förd inför rätta. Stäld i en skampåle blir jag sedan ”avrättad” med en paj rakt upp i ansiktet! Den var nybakad och mycket god. Vilket sätt att börja dagen…

Jaha tänkte jag, men jag ser fortfarande fram emot filmen. Men ack! Vi hade ju lagt om schemat så att idag skulle det komma en annan kille och prata och nästa gång skulle vi se filmen. Istället fick jag lyssna på en halvintressant föreläsning om ”Psykologi kring klimatförändringarna”.

En arbetsdag senare ska jag nu äntligen ta en dusch och tvätta rent håret. Föreläsaren har skickat ett antal ursäktande brev (matteläraren alltså, inte killen som pratade om psykologi).

God natt!

Lagom till att jag behövde datorn som allra mest (dvs hela tiden) (förra fredagen) så bestämde den sig för att inte starta. När en dator inte startar så är det inte så enkelt att fixa problemet eftersom man faktiskt inte kan göra någonting eftersom den är avstängd… Hursomhelst, efter lite efterforskningar på internet och lite envishet så är den nu igång igen och kör som aldrig förr.

Varför hade jag behövt datorn just förra helgen då? Jo, för då skulle ju min kära vän och kollega Mattias B komma på besök. Som tur var hade vi i princip redan gjort upp allt innan datorn la av, så kl 11 på lördagmorgonen befanna jag mig nere i hamnen för att ta emot den resande… Det var en snabbvisit och jag fick pröva på mina egenskaper som speed-guide. Det blev en kul helg med högt tempo. Rätt som det var stod jag ensam kvar i Victoria igen efter att praktiskt taget ha slängt upp mattias på rätt buss.

Veckan har jag sedan spenderat med att försöka övervinna min frustration över att datorn var paj så att jag istället kunde ta tillfället i akt och få lite plugg undanstökat. Det var lättare sagt än gjort. Nu funkar den i alla fall och jag har fortfarande en hel del plugg kvar att göra innan terminen är klar.

Bara tre veckor kvar, sedan ska det värsta vara över (tror ja)… men fram till dess, adjöss fritid, hej då vänner, farväl fester.

På återseende!

I torsdags begav jag mig alltså till Victoria interational airport för att ta flyget till Sverige. Om ni inte hade hört talas om mitt snabbesök så beror det på att jag valde att åka inkognito för att inte dra på mig för stor uppmärksamhet. Trots allt smusslande fick jag ändå en liten välkomst-kommitté när jag landade på Arlanda och jag fick äntligen återse min kära familj och flickvän.

Anledningen till mitt snabbesök var att brorsan tänkte gifta sig och var ju såklart tvungen att vara där så att allt gick rätt till. Det gjorde det. Det var nog det häftigaste bröllop som jag varit på (och förmodligen det första, vad jag vet). Vi fick åka båt ute i skärgården på vintern och jag har nog faktiskt aldrig sett så mycket is ute i skärgården (vad jag minns). Sen vet jag inte hur mycket av resten av bröllopet som är hemligstämplat, men vi kan i alla fall konstatera att jag numera har blivit svåger för första gången.

Jag har dessutom blivit 24 år gammal (också det för första gången). När denna händelse är jag dock lite osäker på, p.g.a. diverse tidsomställningar. Jag började fira min födelsedag redan på onsdagkvällen (då det var torsdag, 4:de mars, i Sverige) sedan gick jag över på kanadensisk tid och fortsatte fira min födelsedag på flygplanet. Jag fick tyvär inte besöka cockpiten (trots bemärkelsedag), inte fick ett enda grattis från flygplatspersonalen heller (trots att ett antal personer fick titta på passet). Sen började det uppstå problem när jag landat i sverige och det var fredag fast det fortfarande var torsdag i kanada och jag började fundera på om jag fortfarande hade födelsedag eller om jag helt enkelt hade missat den (ingen hade ju sagt grattis och jag kännde mig inte speciellt gammal).

Nu vill jag bara passa på att tala om för alla att jag är tillbaka i skolbänken och allt flyter på som vanligt (en utbytestudents vardag). Jag vill dessutom tacka alla som gjorde denna fantastiska resa möjlig. TACK!

Min resa till Olympic Mountains gick hur bra som helst (slutade nog som delad etta på min lista över resor jag gjort). Vi (jag och en tysk, Sebastian) kom in i USA och lyckades hitta bergen utan problem. Vi hittade dessutom ett nytt gäng med nya kompisar som tog oss med på sin roadtrip och gjorde livet lättare för oss. Vi bodde på samma kampingplats hela tiden och slapp således släpa runt på tung packning.

Som rubriken antyder fick vi uppleva naturliga heta källor, stora träd och otroliga vyer. Vi gjorde dessutom ett besök i vampyrstaden Forks (staden där Twilight både utspelar sig och är inspelad). Det var minst sagt lite vampyrfeber i staden med 200 invånare. Skyltar längs gatan med texten ”no vampires beyond this point” var inte helt ovanligt.

En annan händelse var att vi besökte en strand som tydligen skulle vara USA’s svar på Tofino. Budskapet som vi tog med oss från den stranden (med stora vågor) var: ”Never turn your back to the ocean”.

Vi vandrade upp på ett berg och det var säkert en stigning på 1500 meter som vi klarade av på tre timmar rakt av. Väl uppe på toppen var utsikten slående och man kunde se ut över hela olympen och om man kisade lite med ögonen kunde man se Victoria borta i horisonten på andra sidan havet. När jag vandrade där uppe på toppen tillsammans med en tysk fick jag en känsla hur jag tror att det skulle kännas att vandra i Alperna (något som jag måste prova i framtiden).

Det var kort sagt en klockren resa och några saker som jag inte har nämt hittils är: Choklad från snälla tanter, en cyklande amerikan, en pub med skogshuggare i Forks, billig öl i USA, liftande utmed vägkanten, stängt hostel i Port Angeles, magnifikt väder samt ett underbart flyt!

När jag hade kommit tillbaka till Victoria kännde jag ändå att jag inte var helt mätt på äventyr och bestämde mig därför att åka till Vancouver och hälsa på mina vänner på UBC. Detta blev också en spektakulär händelse, de hade en svenska fanclub bestående av ca åtta svenskar och en norrman. Sverige passade på att ta guld och broms till min ära och hela dagen kunde avslutas med en fest som sent kommer att glömmas. Festen slutade nämligen med att jag tappade bort mina nycklar och senare visade det sig att även Colten (min rumskompis) tappat bort sina nycklar och vi var helt enkelt utelåsta. Vi har nu nya nycklar och ett hus att leva i, så ingen skada skedd (kan väl tilläggas att även under helgen var vädret magnifikt med säkert 18 grader i solen).

Nu ska jag återgå till mitt OS-tittande och heja på Sverige i kvartfinalen i hockey.

Lycka till!

Jag och en galen norrman, Per Kristian

Tydligen ska man dessutom ha gett alla uteliggare i Vancouver en enkelbiljett till Victoria för att få bort dom från staden.

Jag tänkte att jag skulle spana in det här med OS på lite närmare håll och har därför planerat en vandring i Olympic Mountains. Besviken har jag insett att dessa berg inte har något med OS att göra och att de dessutom ligger i USA (kanske har dom något att göra med Olympen, åtminstonde).

Japp, that’s right, jag planerar att göra mitt livs första resa till USA (som inte enbart inkluderar flygplatser). Förväntingarna är stora. Det är lite läskigt och spännande, jag kommer förmodligen att träffa ”Amerikaner”, brrr (jag ryser)… Kanske finns det popcorn ute på stigarna och kanske finns det möjlighet att man får två liter bensin (som välkomstpresent).

Nog pratat om OS, jag vill passa på att göra lite reklam för vädret här i Victoria. Jag har ju redan antytt att våren är på väg och som avsluting på det här inlägget tänkte jag bara lägga upp lite bildbevis.

Lite väderfakta:

• Victoria 12 ¤C
• Chicago -4 ¤C
• Uppsala -2 ¤C
• Belfast -1¤C

Jag tänker låta siffrorna tala för sig själva och går nu över till något helt annat. Efter ca. en månad in på terminen har jag nu äntligen kommit till rätta med vilka kurser jag läser. För att göra det hela lite enklare för både dig och mig följer här en lista (utan inbördes ordning):

• Climate and Society
• Hydrogeology
• The Ocean-Atmoshere System
• Complex Variable

Jag har alltså som sagt var kommit in på ett litet sidospår i min utbildning som handlar om klimatforskning. Dels tar jag kursen ”klimatet och samhället” som fungerar lite gran som (ur min synvinkel) ”filosofi kring klimatet”, men utgör ändå en ganska bra grundförståelse för klimatmodeller och hela vetenskapen samt hur samhället förhåller sig / borde förhålla sig till klimatförändringarna. Det intressanta med den kursen är att den hålls av en av killarna är med i IPCC. Det är en kul och inspererande kurs där jag dessutom har åkt på att skriva ett arbete om Norges förhållande till klimatförändringarna och vad dom borde tänka på (jag ville skriva om Sverige, men det var redan upptaget).

Min andra kurs som handlar om klimatmodellering är kursen ”Ocean-Atmosfär Systemet”. Där får jag lära mig hur olika kimatmodeller är uppbyggda och jag får dessutom knappa lite MATLAB-kod (vilket är tillräckligt för att göra mig lycklig). Det är dock en kurs på ”master-nivå”, vilket innebär att lärarna tror att man har all tid i världen. Jag får lägga all min tid på att läsa vetenskapliga artiklar och sätta mig in i ämnet ”klimatmodellering”.  Men det gör inget eftersom mina andra kurser inte är så svåra och jag måste ju ha något att sysselsätta mig med.

Det är inte bara våren som är på intågande. Det verkar vara några slags spel på gång i granstaden Vancouver. Dessutom har jag ”reading break” om ca. en vecka. Angående dom där spelen i Vancouver så är jag ganska säker på att ni i Sverige hör mer om dom än vad jag gör. Det enda jag har hört är att det viskas om att dom måste flyga in snö från ett av bergen hör på ”ön”.

Nu vet ni vad som gäller och om någon har något tips om Norges möjligheter att anpassa sig till klimatförändringarna/minska sina utsläpp, så är det här helt rätt forum att vädra sina åsikter i.

Hoppas att ni överlever i kylan (vart ni än beffiner er). Själv cyklar jag snart till skolan i shorts och t-shirt.